Tjena! Vi har varit osäkra om killen med internet dött eller nåt, men det verkar som att han lever. Tur för oss.
Livet här rullar på och träningen har börjat gå riktigt bra nu. Jag sparkade så mycket och hårt idag igen så att mina benhår på högerben försvann igen, det måste ses som lyckat. Tränaren verkar vara betydligt nöjdare nu än tidigare vilket känns skönt, då han tidigare nästan verkat frustrerad. Mycket av våra missförstånd i träningen har varit på grund av språkbarriären men nu så har vi typ utvecklat ett eget språk så vi förstår varandra. Jag har även börjat få till högersläggan ordentligt nu och har till och med fått lite beröm för ditt och datt. Tjoho!

Klicka på bilderna för full storlek.


    

Det är som bra här i Thailand, ingenting som känns jobbigt. Det enda just nu är lite ekonomiskt knas som jag hoppas kan vänta tills jag kommer hem. Jag vill verkligen att vi kan stanna här tills December. Det enda som kan hindra det är de lilla problemet hemma eller att pengarna här kajkar ihop. På ett sätt är jag tacksam att mitt och vårt enda problem är pengar. Om du vill prata om det här pappa, så ta det på mailen istället. Förresten, måste vi fixa en fax eller? Jag förstod aldrig det där. Svara på mailen.

Filmen är från slutet av träningen ikväll när jag körde mits.


Mjaa det var väl som allt egentligen, jag hoppas ni har det bra där hemma allihop. Tack Pappa att du är den klippa du alltid varit.




Tjing och Tjo, ät en sko!

Tjenare tjenare, vårdtagare som vänner och familj, välkommen till Pattaya nytt. Jag var på mitt (förhoppningsvis) sista läkarbesök idag, det gör inte det minsta ont längre så jag känner inte att jag behöver dit mer. Det bästa med att inte ha ont mer är att jag kan träänaaa! Herr Doktor sa att jag skulle vänta till imorgon men det känns som att det kan inte spela så stor roll, så länge jag inte sparkar med vänsterbenet, hohoo, jag längtar rent nanting till träningen, kan typ inte sitta still.

Förra träningen jag körde var den då verkligen det släppte och jag började komma in i grejer, jag har verkligen aldrig sparkat så hårt, fifan så hårt det var, benhåren var borta så det måste vara ett bra tecken. Slagen var hårdare än vad jag någonsin slagit och konditionen var helt okej med tanke på dagsformen. Stort plus från den träningen var att jag för första gången fick beröm, annars brukar han mest vilja ändra på grejer men då så var han väldigt nöjd "why you not always like this?" "why not hit big hard always". Ribban är med andra ord höjd och då är det bara att skärpa sig.

Pengar är väl det enda problemet, jag har inte slut pengar och svälter VERKLIGEN inte, men dom försvinner mer och mer och det kommer inte in några pengar. Liten notis till Vickan, det är Josse som vill ha en kamera. (Jag är för gammal och förståndig för sådana dumheter haha.) Svenska pengar räcker som sagt långt här så om någon är sugen på att köpa min fina cykel som jag verkligen inte vill sälja, eller mitt supernintendo eller någonting annat som står löst i princip så hör av er. Ingen av oss vill hem föränn på ett bra tag, så vi försöker styra pengar så gott det går tills vi har hittat ett jobb.

Slutligen så måste jag säga att jag har ingen hemlängtan, det jag saknar är Pappa, Mamma, Anton och alla kompisar, duuude, jag önskar att Jack och Sabir var här och tränade med mej, önskar att Salah var här att diskutera U-landsproblem med, Oscar att klaga med och alla andra för det jag brukar göra med dom, men listan blir för lång. Ha det så bra alla!

Glim å Glaj, ät en thai!

/The Backwardsman

Tjabba, mjaa vi fortsätter vara i paradiset. Allt är som bra, utom det att vi inte har det så bra med pengar men framför allt att mitt ben är kvaddat. Det är tydligen någon form av infektion som satt sig i ett blåmärke typ, så det ser eller känns inte alls så trevligt, framförallt så kan jag inte träna. Läkarbesöket idag kostade typ 1000 svenska, och sen ska jag dit i typ en vecka till varje dag så ska dom tomma äckelpäckelaidsbenet på vätska och tvätta och sånt. Blir tokdyrt, speciellt med tanke på att det förmodligen blir så att jag inte får tillbaka pengarna föränn jag kommer hem. So long hemresan! Nog drabel, vi har det faktiskt jättebra här, och att klaga på hur vi har det skulle vara en ren hädelse. Nu ska jag nog pussa på Josse lite å spela lite PSP.

/HIVMANNEN

Tjenare, vi har ju haft lite marigt med att lyckats hitta interntet i Thailand, men nu har vi hittat ett litet mysigt internetcafe som en snubbe driver i sitt hem. Det e en grej som jag gillar med Thailand, folk kan ha mindre matserveringar framfor sitt hus, dar maten e jattegod (vilket den ar overallt), eller som den har snubben som driver sitt internetcafe i sin kallare. Jag antar att ni ser att vi saknar tre bokstaver pa vart tangentbord.

Varat kvarter vi bor i e underbart, det finns bara tva platser som man kan komma in i kvarteret, varav samtliga har vakter och en bom. Inga bovar, gangsters eller prostituerade i varat kvarter med andra ord. Husen i kvarteret e superfina, varat inraknat.
Huset vi bor i har tre rum, 2 sovrum och 1 vardagsrum. Ett rum extra alltsa om nan vill komma o halsa pa. Vitt klinkergolv och vita vaggar, glasbord i vardagsrummet, tv och en ganska stor tvhylla. Riktigt kul att prova bo ihop med Josse ocksa, mysigt mysigt.



Det e ju ganska superextremtmongoloidvarmt har men det gar ganska bra, pga bra flaktar. Dar kommer vi ocksa in pa traningen. Det e rent na varmt alltsa.

 Jag tranar pa ett litet, ruggigt och slitet stalle som ligger bakom ett fitnesscenter. Tranaren e stenhard men har glimten i ogat. Det e valdigt annorlunda traning har. Nar man slagit mitts ett bra tag och e tokslut sa brukar den som haller i mits, tillex Krille, Erik, Sabb, skrika och peppa, typ KOM IGEN NU, HITTA HJARTAT NU KOR VI! men har sa skrattar dom hjartligt och sarkastiskt. Om jag e svinslut, och sparkar jattedaligt sa ar dom mest sarkastiska men pa ett hjartligt satt, typ OJ JAVLAR VAD DU SPARKAR, OJOJ, GUD VA FARLIG DU E!!! Haha, lite ovant, men det blir en glad positiv stamning samtidigt som man blir forbannad och hittar det dar lilla extra. Traningen har e iallafall vansinnigt jobbig och jag e dar 90 min per dag. Vilket faktiskt racker mycket val.

Vi forsoker lagga ut bilder men vi blir blockade av Royal Thai Police, himla irriterande. Vi kommer fortsatta forsoka, i annat fall sa styr vi upp bilderna pa min och Josses facebook.
Jag hoppas verkligen att alla darhemma har det bra, for det har verkligen vi. Ses nasta gang vi skriver. SkeppOhoj!

/McMacMac

Efter upprepade påtryckningar från såväl fans och kritiker så är jag tillbaka i bloggvärlden. För att förgylla eller kanske rent av fullända de sista timmarna denna underbara augustinatt.

Efter två dagars festande så har jag börjat inse att jag är inte så ung längre, men det sägs ju att livet börjar i pensionens gryning så det kanske inte är hela världen. Roligt var det iallafall, först fest hos Krille och Kajsa, sedan fest i Lövånger med jobbfolk, treviligt trevligt (Levern håller inte alls med).

Snart far vi som sagt och det är spännande. Det här underbara märkliga livet har ännu en till karamell att bjuda på och de verkar inte ta slut. SkeppOhoj, ät en boj!