Jag har just sagt adjö till mamma och pelle, kommer inte träffa dom ngt mer innan jul. Jag har sagt hejdå till Sändy, till Jögge, imorrn till Elin, till Tina, till hela sibyllagänget, till personalen på friskvårds. Ingen av dom kommer jag träffa mer innan jul. Och allebralle, han är säkert starkare än mig när vi kommer hem. Gabbe vet jag helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan, det blir sjukt jobbigt. Vi är inte som handen i handsken, vi är handen i handsken.
Jag ska hem, för allra sista gången i hela mitt liv (förmodligen) för allra sista gången på torsdag. Sen lämnar jag norsjö, självklart så kommer jag att hälsa på, men det kommer aldrig mer att finnas ett "hem" där. Borta bra men hemma bäst. För mig har hemma mer blivit ett subjektivt uttryck, det är ingen speciell plats, utan mer där jag hittar min famlilj. Jag har snart sovit i mitt rum för sista gången, det slutar vara mitt när vi drar. Jag har kanske sagt hejdå för allra sista gången till endel människor, för det kan händ mycket på fyra månader. Fyra månader låter inte så länge, men när jag tänker efter så är det, faktiskt, en tredjedel av ett år. Då känns det genast mycket längre.

Just nu känns det inte kul att fara, just nu känns det fruktansvärt.

Packningen är det jag jobbar på för tillfället, förutom att fundera vilket tar en jävla tid. Ligger i sängen och klurar på hur livet kommer att se ut följande fyra månader, hur livet kommer att se ut efter fyra månader och hur det sett ut fram till nu. Jag är övertygad om att det har varit bra, kommer att bli bra, trots allt!
Min väska är halvfull innan jag ens börjat. Jag har packat min volleyboll, tolv påsar tuggummi, två paket husmans, ppiller, sockar, tre bikinisar, en handuk och ett par flipflops. Poff! Jag tror att grejerna har cellskräck och typ sväller då dom hamnar i ett trångt och mörkt utrymme. Eller den andra teorin, att jag är totalt utvecklingsstörd när det gäller att packa.
Skulle behöva lite moraliskt stöd, någon att vara rosa med, prata om allt mellan himmel och hav med. Jag skulle behöva en markarkarkus vid min sida. MEN skulle jag haft en markus vid min sida just nu, så skulle packningen och städningen inte kommit någon vart.

Ååååååhhh.

Träningsgrejer nästa, hur många sporttoppar behövs, hur många shorts? Kallt eller varmt, hur länge är det regnperiod?
Nu ger jag mig in i det näst intill omöjliga och mest betydelsefulla jag kan spendera tiden på, på en mörk tisdagkväll, vecka trettiofem, med gångavstånd till nordpolen.