Tjenatjena, nu sitter vi på ett cafe med internet men ingen el inne i bangkok. Bangkok är skitstort och helt galet hur mkt det finns att köpa. Det tar aldrig slut.
Vi både är överens om hur skönt det är att vara ifrån Pattaya. På 12h har vi fortfarande inte sett någon hora. YEEESSS!! Folket här känns lite mer som oss på massa sätt.
Vi bor på hotell här, mitt i smeten där staden aldrig sover. Kostar 30kr/person och natt, asbilligt men då är det extremt äckligt. Sängen duger, resten är fruktansvärt. Men det spelar inte så stor roll hur vi bor, pengarna vill vi (iallafall jag) hellre lägga på roliga saker, som att resa runt. Ikväll ska vi utforska nattlivet här, spännande! One night in Bangkok.
Det jag saknar mest hemifrån förutom alla nära så är det: Min säng, friskvårds och min frukostgröt.
Tack och hej

Tjabba Markus här, live från Bangkok, inte live, men alive tack och lov. Väldigt skönt att slippa se feta gubbar med små thailändskor. Jag berättade för Josse att jag börjat se ner på mänskligheten mer och mer sen vi rest iväg men nu känns det som min goda människosyn börjar komma tillbaka. Jag fortsätter förundras över Thailands affärskultur. Folk jobbar typ hur länge som helst på dagarna, men dom gör absolut ingenting, thailändarna är dom lataste arbetarna jag varit med om, eller rent generellt så är dom väldigt lata, dom går inte i fem minuter utan tar hellre moppetaxi. Jag tycker även att stora delar av kulturen här säger emot sig själv, de som bor här har börjat ha västerlänska ideal under asiatiska förhållanden, vilket inte funkar alls i praktiken. De vill ha mp3-spelare, laptop och en grym bil, men med en thailänsk snittlön som ligger på ca 1100kr i månaden så blir det väldigt svårt. Dom rusar liksom fram, dom har inte rent drickvatten och dom har stora gäng med vildhundar som springer löst på gatorna, men jävlar, mp3-spelare ska dom ha, gärna den dyraste. Nog om det för tillfället, åter till viktigare saker, MEJ! Jag letar febrilt efter thaiboxningsgym här men det är svindyrt att träna och allting kostar, transport, mat, så det är bara att prioritera, jag ska försöka hitta nåt gym, men med min ekonomi så är det mesta för dyrt. I skrivande stund så har jag 400baht på fickan och jag kanske har tur och kan pressa ner tränginspriset till 300. Så det blir halvsvårt. Inget gnäll, snarare en hård smäll av verklighet. Jaja nu tar batteriet snart slut. Vi älskar er familjen och ha det så bra. (Mamma ring nån dag vettja). Bangkok är bäst, ät en häst, tjingeling!