Har varit hemifrån i drygt två veckor nu. Det känns konstigt, jag saknar gabban och resten av familjen. Jag skulle vilja plocka vinbär hos farmor och farfar. Skulle vilja följa med pappa på älgjakt, lukta på hösten och dricka varm oboy. Skulle vilja köra skiten ur mamma på friskvårds. Brotta ner albin och kittla han. Min säng! Summan av kardemumman kan vi kalla hemlängtan. Något så fruktansvärt. Har alla glömt mig? Varför är det bara pappa som ringt mig? (inte för att du inte duger papi).

Känns som om jag suttit isolerad på månen i tre år, så utanför verkligheten känner jag mig.




Förlåt för att jag verkar sjukt deprimerad i detta inlägg, jag fick bara ett plötsligt infall av extrem hemlängtan
/ Sadface Ior