Live from Berlin:

Guten tag, heute haben wir aus Schweden nach Berlin fliegen! Wir sitzen am Starbucks jetzt, es ist nicht schlecht. Markus spielt Super Mario und ich schreibe in den Blog. Wir müssen irgendwo zu esse finden. Ja, bitte, das ist alles von heute. Hoffnung Sie gut zu heim haben. Auf wiedersehen!

Efter en hård natt, bokstavligt talat, på skycitys golv så är vi nu framme på vår andra mellanlandning, Berlin. Våra dagar är värdefulla, så varför inte göra någonting av denna lördag? Sagt och gjort, Berlin, Starbucks och omöjligt att hitta god mat, samt folk som kan engelska. Men vem behöver mat, man lever som en kung på kaffe och kroppsspråk. Och dessutom lite tyska;) Tror markirarkus gruvar sig för att flyga vidare, han är flygrädd stackarn, men kan lugna han med lite fakta, det är trots allt fler människor som blir ihjälsparkade av åsnor per år än som dör av flygkrashar. Nu ska jag jag sörpla i mig kaffet innan det blir kallt, skickar vidare datorn till min fina pojkvän mittemot. Tjingeling!


Tjeeenare, vi sänder liiiive, från den bästa staden i världen, BERLIIIIIN! Nja inte riktigt, men det är ganska mysigt här. Har ännu inte sett vad Josse skrivit så jag kan snabbt sumera och highlighta några av sakerna vi gjort. Bra eller anus även kallat.

Bra
Säga ett ordentligt hejdå till alla nära och kära, det kändes mycket värt.
Vara med Josse.
Filmkväll på Arlanda.
Slipper bära på min dator för den gick sönder tamejfan en halvtimme för vi skulle dra.
Svingoda mackor.
Tysk öl på planet.
Bra flyg till Tyskland, så det inte kändes som man skulle krascha och dö.
Trevliga tyskar i trevliga Tyskland.
Starbucks äger, såväl kaffe, personal och gratis internet.

Anus
Dödsflyget till Arlanda.
Cpsäret som lät som att han blev styckad imorse när vi låg och sov.
Inte några elutag att tala om på planet.
Har inte med mig min dator på gund av den som sagt är trasig.

Det var nog allt, är mest taggad och nöjd. Lite kaffefull bara hihi. Imorgon kommer vi fram till Thailand och vi ser väl när vi skriver igen, snart förhoppningsvis. Hoppas alla ni hemma i Skellefteå mår bra och att solen är framme någon dag till. (Salah om du läser det här, du skulle ÄLSKA Tyskland)

Puss och kyss, skjut en Tysk!


Alltså shit:

Just nu växlar jag mellan att studsa runt och skrika för mig själv och att sitta still och deppa. Schizofen, jajjmän!

Jag har nog aldrig förut varit såhär inför en resa, kan dock bero på att jag inte heller varit iväg såhär länge utan föräldrar, eller tjaa, jag har aldrig varit iväg såhär länge överhuvudtaget. Det känns ändå lite betryggande att jag har förra årets bulgarienresa med kajsa och cissi i bagaget. På tal om bagage så är jag slutligen klar, väskan är åtdragen och vägd. Gissa vikten?

20.0

Hahah, MUSKEL!!

Nästa gång jag (eller markus) uppdaterar bloggen befinner vi oss förmodligen i thailand, möjligtvis på någon flygplats med gratis trådlöst internet. Om det nu existerar?

Over and out!

 


PPPP:

Avskedsmiddag, avskedsmiddag två, avskedsmiddag tre, avskedsfika, avskedsträna osv, börjar kännas som om ja ska flytta till rymden, att alla ska ta farväl för alltid. Men så är de ju inte, tur det ;) Börjar lite lugnt.
Kom just hem efter en bjässemiddag med ännu större bjässelass jordgubbar och glass. Mums. Jag klev i ett gigantiskt skitlass hundbajs när jag skulle palla hallon, somliga straffar gud genast, höhö.

Packningen går sisådär, en fruktansvärd oreda i mitt rum, men rätt mkt reda i huvudet. Så känns delvis lugnt på den fronten. Pass, papper, pengar, piller. Check! Dom fyra gyllende P'na, ha pappa lärt mig. Han är allt smart han!!


God kväll

Har legat i sängen sen typ halv tolv och kan inte sova. Jag har så mycket i huvudet. Som tur är så är allt som susar runt i huvudet bra saker. Vi kommer ha det så jäkla bra i Thailand. Det kommer förändras mycket när vi är borta; Jag kommer förmodligen inte ha något jobb, Josse är lite osäker på vad som händer och ingen av oss vet väl egentligen vad vi vill göra. Det som är tur är att förändring behöver absolut inte vara nått dåligt. Förändring ger möjlighet till utveckling och ger en nya erfarenheter, det har jag insett efter att som tidigare i mitt liv vara nöjd med att allt är som det är. Jag är jätte glad att vi tog den här chansen, och jag kan säga det hade jag aldrig gjort om inte Josse hade varit med och tillfört sig själv med tillhörande ideèr och synpunkter. Utan henne hade jag förmodligen aldrig tagit mig till Thailand, fast jag har velat dra dit och träna så länge. Det känns skitbra! Jag älskar att vi ska dit, jag älskar att jag ska få träna så mycket, jag älskar min familj och att dom är så pass trygga i mig och mitt förnuft att dom inte är oroliga. Framför allt så älskar jag Josefin Anderson så mycket att jag ibland inte vet vad jag ska göra. Jag är så tacksam att vi träffat varandra.

Peace.

Om ni bara visste:

Jag har just sagt adjö till mamma och pelle, kommer inte träffa dom ngt mer innan jul. Jag har sagt hejdå till Sändy, till Jögge, imorrn till Elin, till Tina, till hela sibyllagänget, till personalen på friskvårds. Ingen av dom kommer jag träffa mer innan jul. Och allebralle, han är säkert starkare än mig när vi kommer hem. Gabbe vet jag helt ärligt inte hur jag ska klara mig utan, det blir sjukt jobbigt. Vi är inte som handen i handsken, vi är handen i handsken.
Jag ska hem, för allra sista gången i hela mitt liv (förmodligen) för allra sista gången på torsdag. Sen lämnar jag norsjö, självklart så kommer jag att hälsa på, men det kommer aldrig mer att finnas ett "hem" där. Borta bra men hemma bäst. För mig har hemma mer blivit ett subjektivt uttryck, det är ingen speciell plats, utan mer där jag hittar min famlilj. Jag har snart sovit i mitt rum för sista gången, det slutar vara mitt när vi drar. Jag har kanske sagt hejdå för allra sista gången till endel människor, för det kan händ mycket på fyra månader. Fyra månader låter inte så länge, men när jag tänker efter så är det, faktiskt, en tredjedel av ett år. Då känns det genast mycket längre.

Just nu känns det inte kul att fara, just nu känns det fruktansvärt.

Packningen är det jag jobbar på för tillfället, förutom att fundera vilket tar en jävla tid. Ligger i sängen och klurar på hur livet kommer att se ut följande fyra månader, hur livet kommer att se ut efter fyra månader och hur det sett ut fram till nu. Jag är övertygad om att det har varit bra, kommer att bli bra, trots allt!
Min väska är halvfull innan jag ens börjat. Jag har packat min volleyboll, tolv påsar tuggummi, två paket husmans, ppiller, sockar, tre bikinisar, en handuk och ett par flipflops. Poff! Jag tror att grejerna har cellskräck och typ sväller då dom hamnar i ett trångt och mörkt utrymme. Eller den andra teorin, att jag är totalt utvecklingsstörd när det gäller att packa.
Skulle behöva lite moraliskt stöd, någon att vara rosa med, prata om allt mellan himmel och hav med. Jag skulle behöva en markarkarkus vid min sida. MEN skulle jag haft en markus vid min sida just nu, så skulle packningen och städningen inte kommit någon vart.

Ååååååhhh.

Träningsgrejer nästa, hur många sporttoppar behövs, hur många shorts? Kallt eller varmt, hur länge är det regnperiod?
Nu ger jag mig in i det näst intill omöjliga och mest betydelsefulla jag kan spendera tiden på, på en mörk tisdagkväll, vecka trettiofem, med gångavstånd till nordpolen



Morning!

Glömde säga tll markus att allt försvinner ifall man trycker på "förhandsgranska" oooooups:$
Nu är det tisdag, alltså några dagar innan vi åker. big fat fail av mig, som varit helt inställd på lämna skell på lördag, de är ju på fredag för tusan!! :O nä, nu måste ja styra upp de här!


Skitblogg.

Hade skrivit ett rålångt, asbra inlägg som har försvunnit. Pissbajs.

/sadface killah

5 dagar

Normalt sett så skulle jag se det som fem långa dagar, fyllda med jobb eller skola. Men nu har jag en lång dag framför mig, min sista dag på Sibylla görs imorrn, sen fyra som kommer att rusa fram. Sen drar vi! Försöker pussla ihop så ja ska träffa alla vänner innan jag åker, tight schema men de får funka. Dessutom vill jag hinna träna och använda gymkortet in i det sista nu när jag har guldkort!
Och jag har inte börjat packa. Oväntat. Det är så svårt, så otroligt svårt att veta vad man ska ha med sig eftersom vi kommer att befinna oss i thailand både under regnperiod och högsäsong, så de ska ner mycket olika grejer. Och husmans of course, dom skulle jag aldrig svika; )
Med detta avslutar jag kvällen!

As far as i go, as far as i know, I've always got, a place called home


Hard not to be so hard on myself
I'm tryin to learn to keep my money in check
I listen to my friends, when they say
It's destiny, It's meant to be this way,

I've found that they're right,
and now i see,
that all this time 'n i had the key,
so now I'm gonna roll like i got nothing but luck,
with a spring in my step, as i strut down the block
I see the boys stare n', I hear them talk

As far as i go, as far as i know
I've always got, a place called home,
I cross all the seas, It's fine by me,
cuz I'll never be,
far from home


My heart takes a hit, and then my heart hits back,
and each day i find comfort in the fact,
I listen to my friends when they say
man just relax, cuz it's a game,
I've found they're right,
and now i see,
I'm gonna have my fun
and what will be will be

Now I'm walking up the street
whistling this,
everythings in place
cuz I can't miss
I smile at my girls n', blow em a kiss

As far as i go, as far as i know
I've always got, a place called home,
I cross all the seas, It's fine by me,
cuz I'll never be,
far from home


Whaaatuuup!

Efter upprepade påtryckningar från såväl fans och kritiker så är jag tillbaka i bloggvärlden. För att förgylla eller kanske rent av fullända de sista timmarna denna underbara augustinatt.

Efter två dagars festande så har jag börjat inse att jag är inte så ung längre, men det sägs ju att livet börjar i pensionens gryning så det kanske inte är hela världen. Roligt var det iallafall, först fest hos Krille och Kajsa, sedan fest i Lövånger med jobbfolk, treviligt trevligt (Levern håller inte alls med).

Snart far vi som sagt och det är spännande. Det här underbara märkliga livet har ännu en till karamell att bjuda på och de verkar inte ta slut. SkeppOhoj, ät en boj!


Hälsningar markus::

Vi ligger och myser, markus säger vad han tycker är det bästa med mig:
Jag gillar bäst när vi sover, de är så roligt att sova med dig!


Jag börjar undra hur rolig jag är, för med facit i handen är jag tydligen trevligast när jag sover. Hah ha ha ha ha, kul..

Godnatt, nu ska jag förgylla markus kväll genom att somna.

12 och räknar fortfarande neråt

Nu, hemligheten. Vad jag skulle göra i umeå var ingenting mindre än att tatuera mig, grymt! Känns smått hemskt att jag kommer måsta leva med den i resten av livet. Det lät fel. Men den är iallafall jättefin och jag är supernöjd!

Idag är jag äckelbakis, inte de minsta kul att jobba. Fördelen är att det finns bakismat i allra högsta grad rätt nära till hands. Eller det kanske är en nackdel:p  Har förresten bara fyra pass kvar att jobba, det är helt sjukt. Heeelt sjukt! Sandra är hemma från gbg, blir suv att jobba sista med henne. Mums!

Undra om det går vaccinera sig mot svininfluensan innan vi drar, skulle va bra säger magen. Hmmmmmm


JAG SAKNAR MARKUS, KOMSIII !!!!!!
(förresten babe, varför äre bara jag som skriver?)


15!!

Nu räknar jag inte bara dagar till avresa, utan framförallt antal dagar kvar att jobba. Det drar ihop sig. Allt är nästan fixat inför thailand, vi måste ta den andra sprutan till vaccineringen och jag måste få massa papper till försäkringen. Och packningen återstår, såklart.
På fredag ska jag åka till umeå och göra en hemlis, lääär väl komma fram förr eller senare vad det handlar om. Otroligt spännande. Första gången, typ som för markus med att blogga, men kan dessvärre inte jämföra med att käka suringar för det har jag gjort en mängd i livet. Allt ska testas, någon gång ska vara den första.

Förövrigt, nice var nice, och detta är en förtitt på vad som kommer ske konstant under fyra månader::



STEEEEEEEKA

Thailand countdown

16 dagar kvar, gaaah!


Ja babe, VÅR blogg!

Lustigt, jag sitter och trixar me kodmallar, stilmallar och tjosan, uppdaterar för att se resultatet och POFF finns ett inlägg, ett första seriöst inlägg på bloggen. Spännande. Börjar bli smått knäpp på att ingenting vill se ut som jag vill, men som sagt, det enda man kan ändra på är sig själv. Ger upp..
För tillfället iallafall;)
Jag sitter och lanar med gabbs, måste ta tillvara på sista dagarna hemma. Jobbar som ett as. Tränar desto mindre. Stackars markus måste äta tårta ikväll, höhö. Från mamma, på mig;)

Angående thailand så håller jag på skita ner mej. Grymt nervös, men å andra sidan så går det ju åka hem direkt man känner att det inte funkar. Fast det kommer funka, det kommer att äga!
Det som panikar mig mest för tillfället är packningen. Jag är sääääämst på packa. Min resväska är alltid på gränsen mot för tung, att få en Heavy-lapp är som min grej. Tjugo kilo packning för en weekend, hur fan ska jag få ihop för fyra månader i samma viktklass? Smuggla i markus väska antar jag.

Over and out





Btw, jag kommer vara sååååå äckligt brun när vi kommer hem. Highfive!

VÅR blogg älskling ;)

Mitt första blogginlägg någonsin, är väl som surströmming, tillslut prövar man det. 17 dagar tills vi drar, fyfan vad jag längtar, det känns så ruskigt spännande, lite otäckt också. Det hade varit annorlunda om man for själv då man bara har sig själv att tänka på, går nåt snett så får man ta smällen själv, inte för att nått kommer gå snett då men :)
Sommaren har varit fantastisk än så länge och att den kommer bli ännu bättre känns aawwwsssooome.
Jag har inte sovit med josse på två nätter och saknar henne redan, känner mig äckligt rosa och gullig, men det gör jag gärna. Skräckblandad förtjusning, fjärilar i magen, och ett jääävla tagg är det jag känner nu + fotsvett, sanering i duschen dirr.

SkeppOhoj!









Btw. Jag kommer vara såååå grym i thaiboxning när jag kommer hem. Kneefive!

RSS 2.0