History repeat itself
http://josephineanderssonn.blogg.se/
Borta bra men hemma inte alls bäst.
Varför tycker alla det är så roligt att jag kommer hem när det känns som det värsta som kunde hända mig? Varför inte istället hoppas på att jag aldrig tar mig ifrån ett ställe som gör mig lycklig?
Jag saknar markus, alldeles otroligt sjukligt mkt. Att vara med varandra varenda sekund i mer än två månader och sen inte kunna ses på två veckor är fruktansvärt. Och än har det bara gått två dagar.
Nu ska jag sova och hoppas på vakna och inse att allt var en dröm. Att jag fortfarande befinner mig någonstans i thailand med Markus. Ingenting är verkligt förrän jag bestämmt det.
Bangkok borjar kannas som hemma. Angest. FanfanfansFAN. Slarvar bort flygbiljetten i enkomt. Typiskt. Typiskt mej. Ha ha. Jettekul jo tjena. Skamt. Ha ha. Agest
Klockan halv6 imorse anlande vi aterigen till bangkok efter en hel natts kall och javlig bussfard. Denna gang fran Koh Phi Phi. Helt sjukt hur mkt jag inte kan sova pa bussar, helt forstord. Dessutom va en av anlednignarna till somnbristen myggbett, inte bara den vanliga bussfrossan utan femtio myggbett pa hogerfoten och fortio pa vansterbenet. Jag hatar mygg. Vad jag kock lart mig ska jag komma ihag, Tigerbalsam e banne mig bra till allt, smorj de pa myssbett och de slutar klia.
Slutdestinationen. Bangkok. Det kanns sa hemskt att allt e lixom.. over? Jag vill inte hem, vill inte vill inte vill inte. Jag var sa otroligt glad att komma mig ivag fran nagonting som de allra flesta fastnar i. Fortfarande sa har vi lyckats i mina ogon, jag skulle inte vilja andra nagonting. Bara synd att vi inte kan va borta lika lange som planerat. Jag e iallafall jettestolt over oss:) Jag sager som mamma, jobba ska vi gora i resten av livet, sa nar vi lix e her, ta vara pa det som finns framfor vara fotter. Och det ha vi verkligen gjort!
Jag vill inte heeem! Gangavstand till nordpolen.
En fraga till er som laser:
Hur kallt er de hemma nu? Kommerjag att frysa ihjel me bara flipflop och ingen jacka? AAAhh
Angest, jag vill inte hem. Vill inte. Arsh vafan. Nu gar jag och begraver mig, tror ni fattat ungefar vad magen tycker om att aka till skell igen. Fuck skell thailand rules!
KRABI
Koh Phanang är en rätt stor ö, och har sjukt många stränder. Vi höll oss på en, den som står för det ön är mest känd för. Full moon party. Fantastiskt vacker strand. Och självklart ska man gå på partyt om man är där. Det börjar ca 1 på natten och slutar 10 på morgonen, dock så sent (eller tidigt) blev det inte för mig och markus. Vi börjar bli gammla. Och alkohol är svinbilligt där med, iallafall sprit. Man kan köpa Buckets överallt, det är en liten hink där dom häller i en kvarting och massa virke, kostar ca 40 svenska. Livsfarligt, en sån sörplar man lätt i sig på en timme. Jag talar av erfarenhet.....
Fastän båda vill stanna där föralltid så vill vi samtidigt se mer av thailand, så nu sitter jag på ett café i Krabi och spanar ut över havet. Jag tänkte försöka beskriva känslan men det går typ inte. Dagen har varit låång, vi har rest hela natten. Halv 6 imorse ringde Sandra, Joana och Ida, jag blev så himla happy! Jättejätteglad! Och tiden ni ringde på, puckon, jag blev mest förvånad faktiskt. Trodde alla räknade timmar. Höhöhö.
Vi ska strax ut och springa. Hurtiga ohyess!
Eller så inte. Jag har aldrig varit så lat som dom här två veckorna, okej att vi tränade hårt i pattaya men träningen va de enda vi rörde oss. Järnhäst nästa.
Gabbelabbe jag saknar dig gärnet och du får gärna smsa gnger tusen. Vet inte om papi ha snacka me dej men vi kan inte va i sthlm helgen ja kmr hem så håller på boka resa hem till skell nu.
Pappa, vill du hämta mig på falmark när jag kommer ?:)
Pusspuss
Koh Pangan
CHRILLE::
Chrille, detta är till dig;
Bland det första du sa till oss när vi kom till thailand var detta:
"Alltså, thailändare är snälla men jag väntar bara på att det bli vetenskapligt bevisat att dom ha lägre iq än alla andra, dom är fan inte smarta"
Så här har du:
"There has been concern in recent years regarding the low IQ scores of many Thai youth. A study in the Nation newspaper reported that the "Department of Health and the Department of Mental Health will (make) an effort to combat low intelligence, after it found the average IQ level among many youths was lower than 80."
In 2006, the Vice Minister for Education Watchara Phanchet reported that "that "the average intelligence quotient (IQ) of Thai children, somewhere between 87 and 88 points, remains in the "low average" category when ranked internationally"
Chiang mai MOTOSAI
Chiang mai, hungriga, kissnödiga och förvånade över hur lite försäljare det finns, och hur lite taxichaufförerna skriker. Vi tar en taxi till Lanna, ett muay thai gym ganska långt bort. Betalar ca ingenting, som det ska va, för ingen försöker blåsa oss. Väl framme tappar markus hakan, detta är helt fantastiskt! Gymmet, tränarna, säckarna, träningen. Jag tar ingenting mer om detta, markus vill nog berätta. Jag kan iallafall säga att det var den både bästa och sämsta träningen hittills. Bäst för att den va tokseriös och sämst för att jag var sämst. Sämre än jag någonsin varit och sämre än någon annan de sett. Ursh fy blä.
Chiang mai är förövrigt en helt fantastisk stad, fruktansvärt bra på alla sätt! Den är större än Pattaya, men det märks inte. Lugn och väldigt fin. Snälla invånare. Inte barer och apotek i varje gathörn. Hit vill (SKA) jag tillbaks!!
Åkte in till staden, hittade ett mysigt hotell. Billigt framförallt. Vandrade, sovde, steg upp skitatidigt. Trekking, en dagrutt med massa roligheter. Åkte bambuflotte nerströms, red på elefanter, vandrade i djungeln, badade i ett vattenfall och forsrännde (vilket är helt sjuuukligt jävla kul). Det enda negativa var besöket hos "longnecks", ett bergsfolk från burma som har guldiga metallringar runt halsen. Då vi kom dit så var det en marknad med mängder av scarfar. Jäävulskt irriterande, och fastän allt var fin och billigt så köpte jag ingenting i ren protest mot allt. Det var som på zoo: "Fota folket i bur och köp kort av dom, eller leksaker om de passar bättre". Fast dom satt inte i bur men ni förstår kanske min tanke?
När vi anlände till Chiang mai så stressade vi ihjäl oss och hoppade på en buss till bangkok. Kom fram 05.30 imorse och nu sitter vi här,på ett datacafé efter Khaosan road och väntar på att klockan ska ticka fortare så vi kan åka vidare. Jag är dötrött.
Kl 18.00 kliver vi på bussen som tar oss till Kog Pangan och där anländer vi imorgon, klockan åthelveteförtidigt. Imorrn ska vi bo i en bungalow och fira, hihih:]
Mamma ja ha skickat ett paket nu, det borde komma om typ två veckor men ja vet inte riktigt exakt såå. Bara så du vet at tde ä på G.
Tjingeling!
Pa resande fot.
GFORCE
Upptäckte just att vi har internet på rummet, sweeeet! Vi ha lite tur med den punkten just. Synd att vi checkar ut imorrn.
Imorrn packar vi ihop det lilla som återstår av vår packning och beger oss mot Chang Mai, ligger 12timmar norrut och vi kommer åka nattåg för att missa så lite som möjligt. Jag ser inte fram emot tågresan men längtar till vi är där.
Ha fortfarande inte förstått hur otroligt skönt det är att vara från pattaya. Det är awsome! Närmast prostitution efter khaosan road (där vi bor) som man kan komma är reklam för pingpongshower. Det kan jag leva med.
Ha shoppat lite idag och det känns bra fastän det kostar. Människor har olika drifter, markus behöver skräpmat ibland och jag behöver shoppa. Då blir magen glad:) Så ha köpt rätt mkt faktiskt, hhaha. Det är så roligt hur fantastiskt billigt det är.
Nu ska vi sova så vi tar oss upp imorgon, måste checka ut innan klockan 11. NATTI
BANGKOK ÄGER!
Bangkok
Vi både är överens om hur skönt det är att vara ifrån Pattaya. På 12h har vi fortfarande inte sett någon hora. YEEESSS!! Folket här känns lite mer som oss på massa sätt.
Vi bor på hotell här, mitt i smeten där staden aldrig sover. Kostar 30kr/person och natt, asbilligt men då är det extremt äckligt. Sängen duger, resten är fruktansvärt. Men det spelar inte så stor roll hur vi bor, pengarna vill vi (iallafall jag) hellre lägga på roliga saker, som att resa runt. Ikväll ska vi utforska nattlivet här, spännande! One night in Bangkok.
Det jag saknar mest hemifrån förutom alla nära så är det: Min säng, friskvårds och min frukostgröt.
Tack och hej
Tjabba Markus här, live från Bangkok, inte live, men alive tack och lov. Väldigt skönt att slippa se feta gubbar med små thailändskor. Jag berättade för Josse att jag börjat se ner på mänskligheten mer och mer sen vi rest iväg men nu känns det som min goda människosyn börjar komma tillbaka. Jag fortsätter förundras över Thailands affärskultur. Folk jobbar typ hur länge som helst på dagarna, men dom gör absolut ingenting, thailändarna är dom lataste arbetarna jag varit med om, eller rent generellt så är dom väldigt lata, dom går inte i fem minuter utan tar hellre moppetaxi. Jag tycker även att stora delar av kulturen här säger emot sig själv, de som bor här har börjat ha västerlänska ideal under asiatiska förhållanden, vilket inte funkar alls i praktiken. De vill ha mp3-spelare, laptop och en grym bil, men med en thailänsk snittlön som ligger på ca 1100kr i månaden så blir det väldigt svårt. Dom rusar liksom fram, dom har inte rent drickvatten och dom har stora gäng med vildhundar som springer löst på gatorna, men jävlar, mp3-spelare ska dom ha, gärna den dyraste. Nog om det för tillfället, åter till viktigare saker, MEJ! Jag letar febrilt efter thaiboxningsgym här men det är svindyrt att träna och allting kostar, transport, mat, så det är bara att prioritera, jag ska försöka hitta nåt gym, men med min ekonomi så är det mesta för dyrt. I skrivande stund så har jag 400baht på fickan och jag kanske har tur och kan pressa ner tränginspriset till 300. Så det blir halvsvårt. Inget gnäll, snarare en hård smäll av verklighet. Jaja nu tar batteriet snart slut. Vi älskar er familjen och ha det så bra. (Mamma ring nån dag vettja). Bangkok är bäst, ät en häst, tjingeling!
Bland tempel, vattenfall och elefanter som luktar bajs men ändå är söta.
Bilderna ovan är ifrån då vi drog iväg till ett vattenfall 3timmar bort (åkandes på ett flak).
Första bilden från vänster; Josse, Jag, Nisse, Soyas syrra och Krille. Bilderna efter innehåller Soyas bror, hans tjej och barn och våran tysta men vänliga chaufför.
Här är bilder från när vi, Soya och Nisse drog iväg till ett tempelområde för två veckor sedan. Akta berget, vilket beeeeerg?
Här ser ni också bilder från våran lookaliketävling, Nisse vann.
Det mest överdrivet stora köpcentret, ever! Allting i Thailand är skitlitet, kebaben, glassen, kläderna och människorna. Förstår då inte varför dom ska ha så jäkla stora bilar och köpcenter, dom rymms ju ändå fler än vi för tusan!Tjing tjong, ät en prutt.
Långjefflauppdate, typ:
FÖRLÅT för det extremt urusla uppdateringen på senaste. Vi har inte haft internet särskilt mycket, skrev ett aslångt inlägg igår och när jag skulle lägga upp det så dog internet och allt försvann, så nu gör jag ett nytt försök.
Idag har vi varit i Kambodja för att förnya vårat visum. Ett tips till alla som tänker åka hit och stanna ett tag är att ordna visum hemma. Mycket mycket smidigare. Vi åkte minibuss till Kambodjas gräns, gick igenom, åt, gick tillbaks till thailand och åkte hem igen. Låter soft, men bussen dit gick 06.30 imorse och är inte lika kul att åka buss i hundra miljoner år. Dessutom va Kambodja hemskt, fruktansvärt. Alla dom fattiga, smutsiga barnen man ser i röda korsets reklamer samlades runt oss. Jag tyckte de va ashemskt och markus kanske ännu mer. Han led.
Som alla vet så kan man inte leva utan pengar, och pengar får man genom jobb. Jobbet vi sökte på Koh Lanta fick vi tyvärr inte, för thailand har en sepelag som säger att för varje utlänning man anställer så måste man anställa fyra thaiar, vilket betyder att resorten skulle bli tvungen att anställa tio nya. Och de hade dom inte råd med. Så vi är utan jobb. Ha sökt på lite barer osv, då kommer nästa problem. Ingen anställer en som inte har arbetstillstånd MEN man kan inte få arbetstillstånd ifall man inte har en garanti att man redan har jobb. Rimmar fruktansvärt dåligt i mina öron. Men vad kan man göra?
Som oss är ett alternativ, säga upp rubb och stubb och boka en hemresa. Check. Den 22 oktober flyger vi hem. Att vara ute och resa fyra månader är lääänge ifall man inte har någonting annat att syssla med på dagarna än sol och bad, så två blir utmärkt.
Ungefär allt som haft minsta möjlighet att gå fel har gått fel, hela vägen, men det gör absolut ingenting för det är av misstagen man lär sig och jag har (och har haft) det helt fantastiskt. Living the dream. Att vi måste åka hem ser i alla fall inte jag som ett misslyckande, tvärtom, en otroligt lyckad resa som tillfört massa erfarenhet.
Imorrn drar vi till Bangkok, stannar i alla fall över helgen och sen hittar vi nya äventyr, planen är alltså att resa runt och se Thailand fram tills vi ska hem. Vi har just packat klart alla väskor, kommer bli så att vi lämnar de stora resväskorna i Bangkok hos en kompis och reser med minimipackning, var sin trunk.
Pappa, jag tänkter fixa tre veckor med bara handbagage, bra att veta inför kommande weekends?:) Trunken är då även inkl träningsgrejer och boxarhandskar.
På tal om träning så är jag nog den enda i världshistorien som åker till Thailand och blir fet. Tragiskt, jag vet.
Mamma, jag har köpt ett par skor, awsome! Klackar och billiga, kanske kommer hemskickade snart. Letar horskor för fullt;D
Gabbe, gulliga gulliga gabbe. Grattis i förskott på födelsedagen! Imorgon kommer vi att resa så förmodligen inte ha tillgång till dator. Säger det här och nu istället. GRATTIIIIISSS BRUDEN
